fredag 20 juni 2008

GLAD MIDSOMMAR

Midsommar blir inte det samma har helt klart!! Saknar Sandhamn, Jennie, Erika, och Erikas alla pahitt. Alla er andra oxa sa klart!!
Ta en nubbe for mig!! Jag for noja mig med billig Guate-rom Quetzaltequa

måndag 16 juni 2008

TAJUMULKU

Med 10 kilos packning bar det till topps i helgen.







TANKAR OM VAL!

Tajumulku. Soluppgang over Guatemala. 05.20 sondag 16. juni. Pa vag fran basecamp upp pa toppen.




Pa profilbilden sitter jag med, min mildt krak-sjuka, underbara, kompis pa Malta och firar min 30 arsdag med en fantastisk middag. Du kampade bra Jennie!! Ankan var god.

Det ar konstigt att tanka pa att jag da inte hade en aning om var jag skulle befinna mig, och vad jag skulle gora mindre an ett ar senare.
Inte haller nar jag var pa Kuba och dansade i julas hade jag en aning. Det hela var nog bara en fundering anda fram tills ungefar 6 veckor innan jag bytte miljo.


Pa hogsta stenen

I gar kvall lag jag i ett talt pa 4100 m hojd och skrev dagbok. Det ar otroligt manga tankar och funderingar som dycker upp nar man forst far tid att tanka.
Vad f gjorde jag pa 4100 hojd?? Jo... tillsammans med en rolig tjej, Yolanda (proffessor i Matematik) fran Venezuela (kanske lite otippat av mig..) och Wiliam varan lilla mayaindian till guide lag vi och sma snackade om livet, och sedan min spanska stracker sig fortfarande till att fraga om familj, intressen, religion och gramatik, scheckade jag ut efter ett tag och borjade fundera.

Mycket ligger det i luften, det val jag har gjort, och lamnat allt for att aka hit. Jag alskar mitt jobb! Det ar jag helt saker pa. For mycket i bland, och det har jag ocksa varit medveten om.
Sen da.. Nar man jobbar, reser, jobbar, reser sa finns det en del saker man missar.
Dom sista aren har jag haft sa enormt kul, att jag maste arligt erkanna for mig sjalv, att jag glommer att tanka i bland.

Alla val man gor ar 50% mag kansla och 50% saker man bor gora i forhallande till andra. Eller... sa var det. Innan jag akte var det nog mer 10-90. Och det bara for att man har turen att ha kul i stort satt hela tiden.

Hogsta vulkanen pa bilden ar Santa Maria som ligger i Llano de Pinal, och ruvar over Xela. Prata om en fis i rymden. Lilla vulkanen som bestamde sig for ett litet utbrott ar el Fuego, Antigua. Lite till vanster ser man ett av fjallen i Mexico.


Sa... Dar satt jag, snart 31 ar gammal, pa vag upp pa Tajumulku (mellan amerikas hogste punkt) med tva maniskor i sovsackerna brevid mig och undrade hur i h.. jag tog mig hit. Tror definitivt pa Mayaindianerna nar dom sager att allt hander pa grund av nagot. Undrar fortfarande pa vad. Och vart bar det sen?

Allt jag vet just nu ar att den har resan kom helt perfekt for mig. For nagra ar sedan hade jag en bild av mig sjalv som inte ser alls ut som det ar just nu. Barnen, huset och lugnet (mannen oxa). Skulle tom gora mat varje dag, baka bullar och sant (vilket formodligen var att ta i).

Nu ska jag lamna ute plugg och arbete den har gangen, sa utover det tranar jag yoga 6 timmar i veckan och for langa samtal med Yoga instruktoren om personligheter, utveckling och val. Nu ar han ganska extrem (jag har inte for avsikt att borja sova pa golvet i rokelsesdoftande rum, ga upp 5 varje morgon for att gora shi-gong etc) men i extremheten hittar jag anda svar och lugn. Nu later det som att jag ar jattevilsen, men om jag ska saga sanningen, sa har omstallningen att komma hit fatt mig att antligen revurdera vad jag gor av mitt liv (hade hoppats det skulle komma med en 30-ars-kris).

Fundera over vad jag haller pa med kanns riktigt bra. Det maste finnas en anledning till trottheten, frustrationen och funderandet jag hade i allt det roliga. (Ja, mamma... Klart jag vill ha barn :))


Pa toppen av Tajumulku kl 5.30 i gar morse. Shit, vad kallt det var!


Valet att resa hit har jag ingen aning om vart det tar mig. Nej, jag kommer inte gifta mig med en liten Maya indian!!! Men... Visst kommer jag ha med mig saker vidare.
Resan ger utrymme for saker man missar nar man ar hemma. Jag ser saker jag har med mig som jag inte uppskattat. Saker jag gjort av ren egoism. Fel prioriteringar, bra saker, roliga saker.
Personer jag inte pratar med langre, eller som jag inte hort av mig till efter att jag akte.
Hur nara alla manniskor ar har, och hur skont det kanns nar man vanjer sig. Nar man sitter pa torget, kan en kvinna satta sig och pratat, medans barnen klattrar upp i knat. Mitt kna!!
Narhet ar nagot helt annat an vad jag har trott.

Nu ska jag sluta yra. Kan vara kylan, vinden och den hoga hojden som gjort mig lite konstig, eller sa ar det bara lite vettiga tankar som antligen kommer fram.

Kul att fa se blider fran balen, Malin. Din docka!!!!
Och... Stina!! Lag och tankte pa dig i gar och inser att jag missade dig den 20 for nagra manader sendan. Ledsen!! Kom hit, sa ska jag fira dig!!!

Ha det bast sa lange!!

Kramar/ Anne Lene

Ps: Har bilder pa utsikten, men ingen mojlighet att ladda upp just nu. Dom kommer. Kunde se Mexico!!!


Pa veg opp pa fjellet etter fem timer i skranglete buss. Klatre-vennene mine Yolanda og Wiliam.

fredag 13 juni 2008

LITE FRAN DAGEN.

Efter att ha vaknat 05.45 och lekt med barn en dag ar jag helt slut.


Har har en del av barnen precis forstatt grejen med kameran. Anvande 30 minuter pa att forklara hur det kom sig att dom kunde se sig sjalva.


Att ta sig till barnhemmet pa morgonen ar inte helt utan anstrangning. Det har varit nagra oraner har dom senaste veckorna som har millt sagt gjort vagarna mycket intressanta.


Jesicka och Brian


For att hinna till "hogaren" innan frukost maste jag lamna sanghalmen relativt tidigt pa moronen. Mitt morgonhumor/ focus ar inte det basta innan jag far lost lite sudoko och sprugit in i nagra dorrar. Nu maste jag dessutom anpassa tiden pa badrummet med dom som bor i huset. Helt otroligt, men mina 3 timmar pa morgonen ar nu nere i ett record pa exakt 33 minuter.

Efter en promenad pa 15 minuter i rask tackt galler det att klamma sig pa ratt buss som ska ta mig till La Cuchilla i Lleno del Pinal. .... Om jag har tur. Har det ragnat, eller om bussen helt enkelt inte kommer far jag ta en annan buss som verkar ga att samma hall, och hopppas pa att jag hittar ratt vag genom falten. Har gatt bra hittils.

Som jag beskrivit tidigare, ar bussturer i det har landet nagot helt for sig. I morse kom jag i alla fall inn i bussen, och hamnade MYCKET NARA en blind mann som nadde mig till brosthojd.
Gissa sjalv vart han hamnade nar dom forsta guppen kom.

Man vet att guppen kommer, man haller i sig och bojer knana, men lika forbannat blir man lyft jamnfota i alla kast.

Promenaden till Sosep kl 7 en solig morgon.

Pa barnhemmet ar allt fint for tiden. Vi leker sa godt det gar, och jag borjar lara mig olika sanger med tillhorande leker.
Killen med stort K heter Brian och ar tre ar. Han sitter pa min fot hela dagarna med ett stort leende och vagrar slappa taget. I gar kom han pa den brillianta ideen att knyta ihop mina skosnoren, sa efter en liten svang ner pa golvet, hade jag 20 snoriga ungar i en hog over mig.

Borjar bli riktigt duktig pa att instruera i tandborsting, laga tamalitos, mala, torka rumpor och snor.

Leken heter "El patio de mi casa". Borjar fatta grejen.. Det ar den har garden barnen leker pa. En solig dag som pa bilden ar inga problem, men sol forekommer kanske en gang i veckan, resten regnar det. Manga av barnen ager bara dom klader dom har pa sig, och nar det regnar resulterar det i manga sjukdommar. Hjalp mig att samla pengar, sa dom far ett tak..... Aterkommer med det hela projektet..


Mina egna toalett besok ar ocksa relativt handelsesrika, da utedasset har en glipa under, dar minst 4 sma ansikten nyfiket tittar under :) Kommer kanna mig helt ensam nar jag kommer hem....

Den sista veckan har jag forsokt komma pa ett satt att traffa mammorna. Tror jag har skrivit om radslan for vita manniskor och varfor, men kortfattat har det forekommit mycket trafficing av barn i omradet efter kriget, och mammorna som lever i sin Maya varld har helt enkelt bestammt sig for att alla vita ar ett hot. Vilket ar forstaligt for dom som kanner historien i det har omradet.

Planen ar att hyra en buss och aka i vag for en dag med mammor och alla syskon till barnen. (varje barn pa hogaren har 7-9 syskon...)

Det varkar ga vagen, och forhoppningsvis aker vi sondag 29 juli.

Tanken ar att umgas, ha kul och se till att alla ar matta for en dag. I det langa loppet kanske mammorna vagar ta emot hjalp...

Blev visst en bild fran Antigua ocksa. Guatemalas lyx/semesterort. Besokte stallet for ca 3 veckor sedan. Fint men lite plastigt..

onsdag 4 juni 2008

Lange sedan sist!!

Marknaden i San Fransisco.

Hej igen!

Det har varit jobbigt att skriva pa ett tag, sa jag har helt enkelt lagt det pa hyllan.

Nr 1) Jose ar battre, men har fortfarande inte fatt lakarhjalp. Ar pa vag ut till ett sjukhus for att forsoka kopa en lakare for en dag, sa att alla barnen pa hemmet kan fa en koll. Dom flasta skulle behova det.

Annars gar livet i regn, kyla, orkaner och skratt. Nar man satter sig for att skriva, ar det tyvarr det trakiga man upplever som far plats. Jag har haft en del upplevelser som har skakat om tillvarelsen mycket. Sma saker har, men jag ar inte van, och forsoker hitta pa roliga saker for att inte deppa ihop. Kanns lite som ett nederlag, for jag trodde jag skulle vara kapabel till endast "hard core" volontararbete.

Nu tanker jag i alla fall skriva lite om det roliga har. Bliderna som jag lagt upp ar fran en dag pa marknaden i San Fransisco. Ligger ca 1,5 timme med buss fran Xela. Det ar kaotiskt, roligt och otroligt fargsprakande. Djurmarknaden var den som var roligast, och jag forsokte kopa en kalkun i present till rektorn pa skolan, men efter att forsokt lyfta bestet, gav jag upp. Skulle bli lite kjorigt att hantera pa bussen hem.





Har ar min lilla syster Erika. Lilla froken ar 6 ar, och denna veckan har hon haft examen i att lasa hogt, gramatik, skriva engelska, medicinska blommor och sophantering.

Hon star for barnen till medelklassen, som har rad att ga i privatskola.

Det finns tre klasser av befolkning har. Den snuskigt rika klassen: Finns mest i Guatemala City. Dom pratar perfekt engelska, har samma overklassproblem som oss och snygga bilar.

Mellan klassen jobbar hart for att barnen ska fa en utbildning. I staderna finns escuelas publicas, som kostar mycket mindre, men dar ar dom ca 700 elever i varje arstrinn, och det finns inte alltid larare till hands.

Det ar dar dom inte allt for fattiga gar.

Sen har vi den stora delen av befolkningen som lever i bergsbyarna runt omkring. Lagen sager att alla ska fa utbildning, men klausulen sager att foraldrarna ar ansvariga nar man bor i olant omrade. Betyder ingen skola alls. Och... Barnen maste jobba for att familjen ska overleva. Det ar dar jag jobbar.

Nu aker jag, sa vi hors snart!!

ANne Lene