torsdag 31 juli 2008

TIKAL.




Mayaruiner...

Pa Ranch i Petén.


Efter narmare tre manader i Xéla och allt som finns 4 timmar i omkrats med buss var det dags att bege sig ut till andra sidan av Guatemala och till ett annat land for att fornya visumet.


For nagra manader sedan var Johanna och jag i Antigua dar vi traffade ett gang mer eller mindre trotta maniskor pa en grasmatta.

Just da var vi inte sa intresserade av att prata, men efter att ha fatt i oss en efterlangtad frukost sprang vi pa samma manniskor igen.


Det var sa vi traffade varan guatemalska budda och van, Rene.

For att gora en lang historia kort, skulle Rene fa besok av sin svenska kompis och undrade om vi ville hanga med till en Ranch i Petén over en helg. Tjejen i fraga fick vi aldrig traffa, men i stallet fick Johanna och jag en otrolig upplevelse. Petén ar inte helt det samma som stundvis kalla Xela. Det ar regnskog. Regnskog har massor av spannande kryp, insekter, djur och det ar varmt och FUKTIGT!!!




Pa vag fran Rio Dulce till Ranchen, dryga 100 km in i Petén.



Ett av alla valkommnande djur i huset.... Han hann aldrig fa nagot namn, for han akte ut ratt snabbt. Ca 10 cm fran ta till ta.


Manga intryck nar man hamnar i nya manniskors sallskap. Har pratat om dom olika sammhallsskikten forut, och René ar definitivt nagonstans i det ovre skiktet.
Killen som agde ranchen bestamde sig oxa for att komma dit dagen efter, och for forsta gangen fick jag kanna pa hur det ar att ha tjenste folk.
Nar vi at pa kvallen fick tjanstefolket vanta, och sen fick dom ata resterna en bit ifran bordet medans vi drakk (kaffe sa klart). Otrolig marklig kansla.



Nagot ovantat for varan lilla guatemalska vann, hade jag faktiskt skjutit forr, och lyckades fa ner burken vi skjot pa.... Vilket han inte gjorde :)



Tyvarr kommer jag inte ihag vad frukten heter som Johanna forsoker fa i sig. Gubbarna som jobbade pa garden kom med konstiga frukter dom hamtat i djunglen da och da under dagarna. Dom var relativt blyga nar man forsokte prata med dom, men formodligen inte sa konstigt med tanke pa att jag vager lika mycket som tva Petén gubbar.



For att beskriva vistelsen pa ranchen, sa borjade resan uppe ifran Xela Torsdag eftermiddag for snart 4 veckor sedan. Vi skulle till Antigua, men lyckades endast ta oss till San Pedro i stort regn den dagen. Morgonen efter fortsatte vi kl 6.20 och var framme i Atigua 9 pa morgonen. Helt klart inte min idé!
Nar vi antligen fick lokaliserat René, tog det yttligare nagra timmar att komma i vag, men efter att ha storhandlat och forsokt planera mat i nagra timmar pa Paiz utanfor Gutemala City var vi antligen pa vag. I stort regn igen...

10 pa kvallen var vi framme, och efter att ha ransat huset pa olika, lite for stora, kryp, krop vi i sang.
Det var hur skont som halst att komma ifran staden. Varmt och fuktigt, men skont. Vi spelade poker, dansade salsa, red hast (kommer nedan), at farsk frukt, skot pa burkar, gosade med Harald (harfagre), gardens husdjur, som vi dopte.
Sen badade vi saklart i Lagunen nagra ganger....



Bild fran 5 timmars ridtur i olant djungelterrang. Tack Marina for att du tog med med for att rida i vintras. Nu hade jag i alla fall suttit pa en hastrygg 2 ggr forrut!!
Hur hanterar man resultatet pa insidan laren???? Nagon???




Har ar René fortfarande vid gott mod (han trillade av hasten 2 ggr senare:)




Markligt att rida under trad man bara ser pa TV. Har skimtade solen igenom, men for det masta var tradtopparna sa tata, att det var skymning dar vi red.




Johanna och jag. Arbetarna sprang bredvid hela dagen och plockade djungelblommor, bananer och annan frukt som vi fick ata.
Just det... Sen sprayade dom oss med mygg spray hela tiden oxa.





René rakade ramla pa en skorpion och doda den en av gangerna han trillade av. Killen som haller den ar en av arbetarna pa garden.



Liten pa jorden? Man kanner sig som en myra nar bladen pa traden ar storre an en.





Harald Harfagre (pelo grande???) Han skramde livet av mig gjenom koksfonstret och ville ha aple nar jag gjorde frukost. Rattvist!




Djungelblommorna.... Och Johanna!




Slapp formiddag i hangmattan.

onsdag 30 juli 2008

Primeros Passos pa besok.

Antligen besok av Primeros Passos.

Primeros Passos ar ett sjukhus som verkar i komunen Llano del Pinal. Barnen i omradet erbjuds gratis vard, med en medicin kostnad pa Q 5. motsvarnade 4 sek. Sjukhuset overlever pa donationer och hjalp fran volontarer, samt lakarstudenter fran en av landets tva lakarutbildningar.

Da jag besokte sjukhuset for att fraga efter vard for barnen, motte jag organiserad och malinriktad personal. Nagot som valdigt sallan upplevs har i Guatemala.

Dom flesta av barnen dok upp med sina mammor. Efter vad jag har forstatt, maste mammorna ga med i ett program for att fa hjalp.
Datta inebar att barnen maste visa okad vikt, och mammorna maste delta i kurser om hygen, mat/vattenhantering och familjeplanering.

Primeros Passos har lyckats minska barndodligheten, och okad halsa i manga omraden, och jobbar standigt for att na nya.
Men.. Behovet ar stort, och genom att dom behovde ta betalt for medicinen forra aret, ar det fortfarande en utmaning for fattiga familjer att fa ratt vard.

Dom har en hemsida vid intresse.



Barnen star i ko for att bli undersokta.




Erik Giovanni var i tyngsta laget for vag-losningen.



Herlinda i "vagskalen"



Tjejen med attityd, Yesika Aracely. Hur charmig som helst..



Erik Giovanni (killen som var pa vift nar vi var i Xehtulul)



Jonny, Miguél, en liten panna som formodligen tillhor Gloria och Jessika.



Kaos och nyfikenhet. Tjejerna fran primeros passos tar prov fran barnen, for att ge ratt behandling av amober och parasiter. Fragan ar snarare vilka, och inte om, barnen har dom.



En lillasyster till Salomé och hennes mamma, Carmen.


Miguél pa mattstocken!




Olga, Herlinda och Salomé.

UTFLYCKTEN TIL XETHULUL!! 29 Juni -08

Antligen blev resan till nojesparken av.

Skrev 29 Juli i ett tidigare inlagg, men da maste jag haft vatten i oronen eller nagot (solsting kan det inte vara i alla fall). Det var forra manaden.


Pa vag in i parken. Definitivt inte ansamma. Alla hade klatt upp sig till tanderna, och luktade tval.


Med overfylld "Chickenbus" akte vi dom 2 timmerna ner till Xethulul sondag morgon. Sendan vi ar i Guatemala och lever pa "Hora de Guatemala" betyder det att nar dom skulle hamta upp Johanna och mig i Xéla kl 6-30, var klockan narmare 8 nar dom antligen dok upp. Nertryckta i forsta satet med en mamma och hennes tva barn, samt dottern till familjen pa satet bakom bar det ivag i morgonsolen.
Delar av ganget i ko. Den gamla mannen ar pappan till Filipa och morfar till Angelica. Dom tva kninnorna som driver hemmet. Alla tre bor i ett rum intill koket. Han hor inget, och har inga tander, sa jag forstar inte vad han sager, men han ar ratt rolig.


Inte helt oproblematisk resa att fixa. Nar oppnar det, hur mycket kostar det, far man ta med sig mat in etc. Efter 20 samtal ner till stallet med hjalp fran diverse spansktalande manniskor hade jag gett upp korrekt info, och gick mer eller mindre pa magkansla.

Patricia och José vantar spant pa att fa aka karusell for forsta gangen. José ar killen jag berattade om som var sjuk. Mamma Angelica och tre syskon, Pedro, Juan och Betty var med, och det ar familjen som ar fattigast av alla. Angelica ar 26, ensamstaende med barnen utan inkomst. Antligen har jag borjat kunna prata med henne, och om jag kunde, skulle jag adoptera hela familjen.


Svaret pa oppningstider varierade fran 6 till 10 och det dar med maten var ju 50% chans att fa ett svar som var ratt, men tyvarr valde jag det felaktiga svaret. Vi tog inte ned mat.

Blev ratt kul anda, for det billigaste som gick att kopa till en familj var pizza, och med tanke pa att det var forsta gangen med denna exelenta matratt, blev det ytterligare en upplevelse. Nar man tanker pa det, maste det vara ratt skumt att ata vitt degigt brod med massor av ost, lite tomatsas, och nagon slags skinka nar man inte ar van annat an boner och diverse former av majs... Pizzan var en av min tre botten smakupplevelser, men ar man hungrig sa ar man.



Samlingen gar ut pa att lista ut hur manga som tors/far aka berg och dalbana. Vi kjopte 100 ak for tillsvarande 300 svenska kronor, sa att alla barn skulle fa aka.


Dagen blev lyckad, forutom att vi tappade bort Erik Giovanni i tva timmar. Vet fortfarande inte vart han var, men nar eftermiddagens stortregn satte in dok han upp igen.

Glada var vi for det.

Nojesparken bjod pa intrade for alla som kunde bevisa att dom var invanare i Quetzaltenango samt 5 personer for varje med civilkort. Resulatet var en overfylld park med tva langa blonda varerlser som vandrade runt. Johanna och jag.

Vi ar ungefar lika langa, och ja.... en genomsnittlig Guatemalteca ar ungerfar 15-20 cm kortare.. Bra nar man vill halla koll pa ett gang vilda ungar.



Mamma Angelica, 26 med den minsta av sina 6 barn.

tisdag 29 juli 2008

TACK FOR ALLA GULLIGA SVAR!!!


Mystisk blomma utanfor en ranch i Petén.


Hej vad tiden flyr.

Har massor att beratta!! Men... Forst maste jag tacka for alla gulliga svar jag fick efter att jag berattade att jag stannar ett tag.

Jag fick lite tarar faktiskt, och var tagen en hel dag. Var inte helt saker pa hur jag skulle gora, men det kanns helt ratt att stanna kvar.

VARMT TACK!


En liten lagun i djungeln.

Problemet med att inte skriva pa en manad ar att jag inte vet var jag ska borja. Har efter dryga tre veckor tagit mig tillbaka till Xéla. Under nagra veckor har jag gjort en rundtur i Guatemala och besokt Belize.
Med handen pa hjartat har Guatemala ALLT att erbjuda nar det handlar om variation.


Ytterligare en rod blomma (?)


Bilderna ar fran ett besok pa en Ranch i Pétens djungel. Har traffat nagra snalla manniskor som inviterade Johanna och mig pa nagra dagar i djungelen.


Nybadad i ett naturligt bubbelbad. Vattnet kom upp underifran!!