onsdag 4 juni 2008

Lange sedan sist!!

Marknaden i San Fransisco.

Hej igen!

Det har varit jobbigt att skriva pa ett tag, sa jag har helt enkelt lagt det pa hyllan.

Nr 1) Jose ar battre, men har fortfarande inte fatt lakarhjalp. Ar pa vag ut till ett sjukhus for att forsoka kopa en lakare for en dag, sa att alla barnen pa hemmet kan fa en koll. Dom flasta skulle behova det.

Annars gar livet i regn, kyla, orkaner och skratt. Nar man satter sig for att skriva, ar det tyvarr det trakiga man upplever som far plats. Jag har haft en del upplevelser som har skakat om tillvarelsen mycket. Sma saker har, men jag ar inte van, och forsoker hitta pa roliga saker for att inte deppa ihop. Kanns lite som ett nederlag, for jag trodde jag skulle vara kapabel till endast "hard core" volontararbete.

Nu tanker jag i alla fall skriva lite om det roliga har. Bliderna som jag lagt upp ar fran en dag pa marknaden i San Fransisco. Ligger ca 1,5 timme med buss fran Xela. Det ar kaotiskt, roligt och otroligt fargsprakande. Djurmarknaden var den som var roligast, och jag forsokte kopa en kalkun i present till rektorn pa skolan, men efter att forsokt lyfta bestet, gav jag upp. Skulle bli lite kjorigt att hantera pa bussen hem.





Har ar min lilla syster Erika. Lilla froken ar 6 ar, och denna veckan har hon haft examen i att lasa hogt, gramatik, skriva engelska, medicinska blommor och sophantering.

Hon star for barnen till medelklassen, som har rad att ga i privatskola.

Det finns tre klasser av befolkning har. Den snuskigt rika klassen: Finns mest i Guatemala City. Dom pratar perfekt engelska, har samma overklassproblem som oss och snygga bilar.

Mellan klassen jobbar hart for att barnen ska fa en utbildning. I staderna finns escuelas publicas, som kostar mycket mindre, men dar ar dom ca 700 elever i varje arstrinn, och det finns inte alltid larare till hands.

Det ar dar dom inte allt for fattiga gar.

Sen har vi den stora delen av befolkningen som lever i bergsbyarna runt omkring. Lagen sager att alla ska fa utbildning, men klausulen sager att foraldrarna ar ansvariga nar man bor i olant omrade. Betyder ingen skola alls. Och... Barnen maste jobba for att familjen ska overleva. Det ar dar jag jobbar.

Nu aker jag, sa vi hors snart!!

ANne Lene