onsdag 4 februari 2009

PA VAG... Igen!

Pa vag igen....

Tva manader gick, som sagt, forbaskat fort. Vad gjorde jag nar jag var hemma egentligen???
Tank dig sjalv att du far tva manader utan nagra som helst masten. Da tanker man: att man ska fixa med papper, kanske kolla igenom grejorna pa vinden, fa riktig koll pa det masta, mysa, baka, gora mat, bjuda pa middag, halsa pa mormor, vara med mamma och pappa, halsa pa brorsan, festa med kompisar, trana en massa och ata nyttigt.

....NEJ!
..sa blev det inte riktigt. Tiden bara flog ivag. Han liksom lite av allt, men pa en annan sida blir det aldrig fardigt, eller nog, av dom ovan namnda. Det ar ingen tvekan om att jag i alla fall hann in i "det svenska tanket" igen.

Klockan 4.30 i gar morse borjade pappa den mildt sagt sma farliga uppgiften att fa mig till ett vaket tillstand. Ca 25 timmar senare var jag framme vid hostelet pa Miami beach, otroligt trott, och sket langt i festen som pagick ute i korridoren.

En sak som ar sakert nar man aker ensam, ar att man moter otroligt mycket manniskor.
Pa flyget fran Chicago till Miami i gar hamnade jag med ett jatte gulligt par som var pa vag till Chile.
Det visade sig att dom var Mormoner. Var inte det dom som har lockarna framfor orat och hatt??? Med andra ord: kan inte sa dar jatte mycket om olika religioner. Nu kan jag 1100 % mer.
Det var faktiskt riktigt intressant att lyssna och fa forklarat. Visst ar val chansen minimal for att jag ska bli riktigt religios. Samtidigt ar jag fullt klar over att aven om jag alltid har ratt, finns det ju en liten chans att jag inte vet och kan precis ALLT :). Dom ska i alla fall skicka mig deras bok, sa jag kan fa lara mig lite mer. Det ar jag ju tacksam for.

Aven dagen i dag har varit full av inspirerande manniskor. Har alltid tyckt att amerikaner ar lite olikt oss nordbor, men jag maste saga att om man vill fa sig en energi boost ar det bara att aka till downtown Miami.
Pa bussen dit hamnade jag bredvid en 80 ar gammal kubansk kvinna som var grymt upprord over amerikanska damers forkarlek for silikon. Hon hade formodligen varit det ett tag. Det forsta hon sa till mig var: vad fin och naturlig du ser ut. Inga silikon brost!!

Vi hade en lang prat om skillnaden pa att vara lycklig och forsoka vara perfekt. Otroligt klok dam!

Nar jag skrattande tog mig av bussen, sa fick jag massor av komentarer om hur fint det var att se en glad manniska. Fran villt frammande manniskor!!!!!! Det skulle ju inte direkt handa i Stockholm.

Da slog det mig: Jag ar en RIKTIGT glad manniska for tiden!

I morgon bar det ivag ner till Guatemala city, sa da kommer det bli ett tag tills jag skriver igen. Hors snart!!

Kramar